Vad gör jag nu?
Nu är det måndag. Helgen har varit väldigt bra, igår var jag ute på Stenlia och red på en supercharmig häst som heter Simon. Han var så duktig, jag körde lite horsemanship med honom och kände mig som en äkta hästtönt när vi skapat det där speciella bandet mellan människa och häst. Jag satt på marken framför honom och han hade mulen mot min panna. Det är faktiskt något speciellt med det, hur töntigt det än låter. Men det känns som att man vet vad hästen tänker och hästen vet precis vad man känner. Det kändes som att han kände min, i brist på bättre ord, sorg.
På eftermiddagen hämtade jag en vän som spenderade kvällen och natten här, jag har precis kört hem honom igen. Så nu är det måndag. Jag sitter i mitt kök och dricker kaffe och funderar på vad jag ska göra nu. På sjukhuset har man en rutin. Det är frukost klockan 8, lunch halv 1, middag klockan 5 och kvällsfika halv 8. Mellan dom tiderna försöker man göra lagom mycket och där är det okej att gå och lägga sig en stund om saker och ting blir för mycket. Här hemma känns det som att jag måste hålla igång hela tiden så jag inte tänker för mycket. Jag måste göra något, fobiträna eller städa eller rida eller något annat som är viktigt. Jag är friskare nu, jag borde orka mer nu. Klara av mer. Jag tror att jag ska sätta mig och gå igenom lite papper som jag fått av min psykolog och av ergt-gruppen. Göra upp ett schema för veckan, skriva upp lite mål och planera in vila, för då kanske det känns mer okej. Om det är planerad vila. Så får det bli.
