Publicerad 2014-10-20 12:18:39 i Allmänt,
Jag har funderat mycket på om jag verkligen ska skriva det här inlägget eller inte, men jag har ju flera gånger lovat att vara så ärlig som möjligt så nu har jag bestämt mig för att skriva det. Och om det på något sätt kan hjälpa någon annan som hamnar i en liknande situation så är det kanske värt att bli dömd, om någon nu dömmer mig för det här. Är ni känsliga så sluta läsa nu.
Jag hade ett ganska rejält bakslag i helgen. Det började väl egentligen för ett par veckor sedan, när det blev tydligt att hösten var påväg. Förra hösten och vintern var den absolut värsta perioden i mitt liv, jag var så deprimerad och rädd så jag kan knappt minnas något annat från den tiden. Jag minns stark rädsla, panik, tårar och självskadebeteende. Så nu när den här hösten är här så känns det som att jag bara går och väntar på en katastrof. Det har att göra med något som kallas affektfobi, eller känslofobi, som min läkare och psykolog efter mycket om och men kommit fram till är mitt största problem. Jag blir så rädd för att känna panikkänslor eller ångestkänslor att jag går till helt extrema längder för att undvika att känna. Så i helgen gick det för långt och jag skar mig rätt illa i både ben och armar. Värst i benen, ambulansen fick hämta mig och jag tror att dom har sytt på tre ställen och tejpat två. Jag är inte helt säker för det är bandage och plåster över hela vaderna. Som ni säkert förstår är jag ganska besviken på mig själv.. Men jag har funderat rätt mycket och kommit fram till att det inte hjälper mig att gräva ner mig i självhat och besvikelse. Det ändrar ingenting, gjort är gjort och det bästa att göra nu är att lära sig av det. Om det är något som oroar mig, ska jag prata om det. Kan jag inte sova, ska jag ta en sömntablett. Får jag ångest, ska jag be om hjälp. Ibland glömmer jag hur tunn isen är. Nu vet ni, var vänliga och rör inte mina ben på ett tag. Och superdupermegatack till Anton och Oskar som hjälpte mig igenom det.
Publicerad 2014-10-06 16:59:46 i Allmänt,
Hej på er! Igår var en väldigt stor dag för mig, för då fick jag hålla min brorson för första gången. Johan, Sandra och lilla Uno kom ut och hälsade på och jag tror aldrig att jag älskat något eller någon så snabbt och så mycket som jag älskar Uno. Jag ville aldrig släppa honom, han var så söt med sina stora, blå ögon och sin lilla näsa och extremt tydliga ansiktsuttryck. Jag ska lära honom allt dumt jag kan och jag ska definitivt vara med på hans första konsert, när han skaffar sin första tatuering, första tequila-shoten och allt sådant när han blir äldre.
Annat som hänt på sista tiden... Jo jag har tatuerat mig, min första riktiga nörd-tatuering. Självklart en hyllning till Harry Potter. På fobi-fronten går det väl rätt bra tycker jag. Min psykolog slutade ju så det var ganska skakigt där ett tag och väldigt oklart om jag skulle få en ny eller inte, men det ordnade sig mycket bättre än jag hade kunnat tro. Kommer ni ihåg att jag berättade att jag har två psykologer, en för depressionsbiten och en för fobierna? I alla fall, min andra psykolog hade ett möte med det teamet som har hand om mitt fall, och dom beslutade att sätta undan mer tid för henne och mig så nu ska hon hjälpa mig med fobierna. Det tycker jag är bra för hon är riktigt, riktigt duktig. Så det känns lovande:) Men nu har jag andra saker att pyssla med, jag hoppas att ni mår bra allihop. Kram på er<3
Publicerad 2014-09-08 15:02:05 i Allmänt,
När jag stod i duschen för en stund sen så började jag fundera på folk och hur dom fungerar, varför dom gör dom val som dom gör och varför dom reagerar på det sättet dom gör. Varför gör jag som jag gör och reagerar som jag gör? Det här inlägget kommer antagligen bli lite flummigt för jag lyckas inte riktigt sortera tankarna i mitt huvud, men jag tänkte att jag skulle försöka dela med mig av det ändå. Hur osammanhängande och konstigt det än blir.
Jag funderar över om varje människa kan ses som en design. Inte utseendet utan personligheten och jaget. Utseendet är väl också en typ av design som bestäms av dna, anlag osv, men även aktiva val för varje människa, som vilka kläder man väljer, hur man vill ha sitt hår, om man föredrar att sminka sig eller inte. Ni förstår säkert hur jag menar, man designar sig själv så som man vill ha sig själv. Och nu har vi även möjligheten att redigera vårat utseende genom operationer. Så hur desginas personligheten? Uppfostran och miljö, javisst, men jag vill ändå tro att människor kan vara mer än så. Jag förstår att det för länge sedan var absolut livsviktigt att göra som flocken gör, följa strömmen och allt sådant, men är det fortfarande lika nödvändigt i dagens samhälle? Mår vi bättre av att vara som alla andra, göra som alla andra, eller mår vi bättre av att stanna upp och gå utanför den bubblan en stund, fundera över vad vi vill vara för typ av människor och få en klar uppfattning om vad som för oss är rätt och fel? Hur mycket av vår personlighet och våra val styrs av instinkt, hur mycket styrs av vad andra gör och hur mycket väljer vi egentligen själva? Jag har absolut inga bra svar här. Jag vill gärna tro att jag designar mig själv efter hur jag vill vara, men hur kommer det sig att jag vill vara på ett visst sätt? Efter allt som hänt det här året så har jag ett helt nytt perspektiv på livet, hur många fler perspektiv finns det och vad kan jag tänkas missa i den blindhet jag säkert besitter? Hur blind är du? Har du förmågan att ta ett steg tillbaka från en situation, fundera över vad det egentligen är som får dig att reagera, resonera med dig själv? Kan du se en större bild än bara det ditt sinne har ställt in sig på? Kan du vara ärlig mot dig själv och andra? Jag har så mycket frågor som snurrar i mitt huvud just nu. Det känns som att något håller på att låser upp sig i min hjärna, som om jag står och knackar på en dörr med alla dessa frågor och svaren finns precis innanför men jag måste hitta svaret på en nyckelfråga innan jag kan gå in. Jag vet visserligen inte om jag vill gå in, för tänk om hela min värld vänds uppochner?
Ja, det är alltså sånt jag funderar på när jag står i duschen. Now you know.
Publicerad 2014-09-07 19:01:10 i Allmänt,
God kväll! Idag har jag haft en riktigt slö dag som började med löshoppning och korv med bröd ute i paddocken, det var väldigt mysigt. Lina som har sina hästar här var med, plus hennes föräldrar och hennes lilla son. När vi var klara med allt och alla hästar hade fått hoppa av sig lite så gick jag in till mig för att städa. Det gick sådär, jag råkade somna på soffan istället. Jaja, det behövdes kanske. Jag har inte sådär jättemycket mer intressant att berätta idag så jag tänker att ni får lite bilder istället. Ha en fortsatt bra söndag, puss och kram!
Publicerad 2014-09-06 03:18:03 i Allmänt,
Hej på er! Lyckokänslan försvann. Inte helt, inte än, men jag är inte lika euforisk nu som jag varit dom senaste dagarna. Nåja, den kanske kommer tillbaka. Och om inte annat så vet jag ju hur det känns nu och vad jag ska sträva efter! Och det är väl ändå ganska normalt att man inte känner sig lycklig hela tiden? Det finns inget "lyckliga i alla sina dagar", för lycka är väl kanske mer än livsstil. I varje val man gör och varje steg man tar på något vis. Jag vet inte, jag är varken filosof eller allvetare, men det är vad jag tror i alla fall. Ojojoj vad djupt det blev här nu då, så kan vi inte ha det. Inte mitt i natten, min hjärna är för trött för det.
Jag har spenderat kvällen med två nyfunna vänner som, hör och häpna, är tjejer. Malin och Jessica, riktigt trevliga och lite knäppa. Passar mig utmärkt. Vi gjorde inget vettigt alls, åt middag på donken och sen satt vi på en krog i Kungälv och tjötade med folk. Jag fick en väldigt trevlig komplimang av en gammal polare som jag träffade där. Han sa något i stil med "ja men du är ju inte som andra tjejer, du är mer en bro. Man kan slåss med dig i leran om du fattar vad jag menar". Okej, det kanske inte låter fantastiskt gulligt i era öron men för mig var det värt väldigt mycket. Men nu ska jag försöka sova. Har försökt i ett par timmar nu och det går sådär, men vem vet, jag kanske bara behövde blogga av mig! Godnatt och kram på er!
Publicerad 2014-09-04 23:37:07 i Allmänt,
Godkväll allihop! Jag hoppas att allt är bra med er. Med mig är det i alla fall bara bra, jag har haft en sån där underlig lyckokänsla i två dagar nu. Ni vet när man känner sig typ varm och glad men samtidigt nästan lite gråtfärdig av någon konstig anledning. Jag trivs med den känslan. Jag vill inte bli av med den.
Idag har varit en riktigt bra dag! Jag och mamma tog hundarna till veterinären för vaccinationer, sen hämtade jag Julia, Peter och Malin så åkte vi till ingetorpssjön och hade picknick. Det var så skönt att bara sitta där på en klippa och lösa korsord. Kvällen har som vanligt spenderats hos tvillingarna och Julia och nu ligger jag i min soffa och kollar på Greys anatomy. Och det är allt jag har att skriva idag. Kram på er allihop!
Publicerad 2014-08-31 23:34:44 i Allmänt,
Hej allihop! Long time.. Again. Aja, så min blogg har haft lite semester, etc etc. Men jag måste få berätta om hur otroligt bra jag är. Jag vet att jag är velig och flänger runt och verkar oseriös men det jag tycker att det får vara okej just nu. Jag har jobbat stenhårt hela sommaren för att kunna hantera min ångest, jag har fobitränat, försökt ha rutiner på mat och sömn (tro det eller ej men sånt är viktigt), dragit ner på alkoholintaget rejält och bara försökt sköta mig i allmänhet. Så ja, just nu får jag vara lite velig. Och den här helgen har jag tagit ett rejält framsteg! Mina föräldrar har varit i Kalmar hela helgen så jag har haft gården för mig själv och det har gått så bra! Jag dog inte, jag fick inte ens panik över det. Mycket av det var tack vare mina underbara vänner Peter och Julia, som jag har umgåtts med större delen av helgen. Jag vet att det låter konstigt, 22 år och rädd för att vara ensam hemma men det är så det har varit det senaste året. Så fort jag varit ensam så har det känts som att jag inte riktigt kan andas och så har tankarna börjat snurra osv. Så att jag klarade av att ta hand om gården, vara ensam några timmar här och där och bara stå på mina egna ben var ett riktigt enormt framsteg. Det är vid sådana här tillfällen som det känns värt det. Jag börjar närma mig ett relativt normalt liv.
Publicerad 2014-07-01 01:18:26 i Allmänt,
God afton. Japp, nu blir det lite nattbloggande igen men oroa er inte, inget deppinlägg! Jag kan bara inte sova så jag tänkte att jag bloggar lite, det var ändå några dagar sen jag skrev något nu.
Något jag funderat en del på och som glädjer mig är att när jag var på sjukhuset så kände jag mig ganska ensam. Det kändes som att dom flesta på utsidan gick vidare med sina liv utan mig och det kändes som att det var lika bra, vad kunde jag ge dom annat än dysterhet och besvär? Nu känner jag inte alls så. Jag har fler vänner än någonsin tidigare och alla är väldigt förstående och stöttande. Så till alla er, tack. Tack för allt!
Men ibland så saknar jag sjukhuset, det kan jag inte förneka. Men jag tycker att det måste få vara okej att jag gör det, det var ändå min enda trygghet under en lång tid. Jag saknar patienterna och personalen. Så nu tänker jag skriva lite kort om två personer i personalen som verkligen hjälpte mig att vända min deppspiral. Ch och Å kan vi kalla dom. Ch var den första som jag fick förtroende för. Den mannen räddade mitt liv (för att inte låta allt för dramatisk). Nej, men det var faktiskt så, jag var ett vrak men han hade tålamod och lät mig skämta bort saker och ting tills jag var redo att prata. Han tog sig tid och pushade mig att gå lite längre när vi var ute på promenader. Jag vet inte om han själv vet om hur uppskattad han är av alla patienter. Under hela min tid där hörde jag inte någon säga ett ont ord om honom. Den andra personen, Å, hon var också helt fantastisk. Jag var lite misstänksam mot henne i början måste jag erkänna. Men det var jag mot dom flesta. Jag förstod bara inte hennes iver i att lära känna mig. Men så fort jag lärde känna henne lite så insåg jag att det är bara sådan hon är. Hon hjälpte mig väldigt mycket mot slutet, hon hjälpte mig att ta klivet ut i verkligheten och inse att det behöver inte vara allt eller inget. Jag måste inte antingen bli frisk eller dö, sjukhuset står kvar där om jag skulle falla tillbaka i alla katastroftankar. Men mitt liv är på utsidan.
Jag hoppas verkligen att jag får träffa dom igen någon dag. Om inte annat bara för att få krama dom och hoppas att den kramen kan säga allt jag vill ha sagt.
Men nu är det verkligen dags att sova. Tror min sömntablett börjar verka dessutom. Det ni, sjukhuspersonalen om ni skulle läsa det här! Jag vågar till och med ta en sömntablett här hemma nu för tiden. Jag som var rädd för panodil för bara några månader sen! So good night, sleep tight. Don't let the bedbugs bite.
Publicerad 2014-06-26 22:50:36 i Allmänt,
Godkväll mina damer och herrar och henrar eller hur det nu skulle bli med hen. Idag har också varit en väldigt bra dag som började med psykologer och avslutades i garaget. But first things first. Mötet med Tina och Ulrika, alltså psykologerna som höll i gruppterapin, gick bra. Det var till och med riktigt roligt, jag fick massvis med beröm och det är ju alltid trevligt! När jag gick därifrån så var mitt självförtroende så boostat att jag bestämde mig för att göra lite fobiträning på egen hand, så jag promenerade upp till fästningen, köpte en biljett och gav mig av på upptäcksfärd i vår fina 1300-talsborg. Det var till och med riktigt roligt, när det slutat vara så läskigt.
Efter mitt lilla äventyr så åt jag lunch med mamma och pappa på Spice Kitchen. Alltså jag är ju så fruktansvärt tråkig så alla gånger jag har varit där så har jag valt samma maträtt, och ja, det gjorde jag även idag. Men deras satay är ju så god!! På vägen hem gjorde jag ett litet ärende, men det kan jag berätta mer om längre fram i tiden för jag vet inte hur det blir riktigt än med det. Wow, erkänn mystiskt? I'm such a mysterious person.
Kvällen har jag som sagt spenderat i garaget, det var också riktigt roligt! Lite flummigt och ganska hungrigt, precis som det ska vara. Jag kommer ihåg för länge sen när jag skrev ett inlägg om att jag inte tyckte att saker var särskilt roligt längre. Att visst, det kan vara trevligt att träffa folk och sånt men att ingenting var riktigt roligt. Så tycker jag inte längre. Nu har jag roligt igen och det känns så sjukt bra. Och med dom orden säger jag godnatt till er alla. Kram på er!
Publicerad 2014-06-26 01:27:38 i Allmänt,
Tro det eller ej men jag har haft en helt perfekt dag! Tyvärr är jag nu så trött så jag orkar inte skriva så långt om den, men kan skriva lite i alla fall. Började dagen med att träffa Hanna och Nema, det var helt underbart. Vi trotsade åskan och hade picknick vid ingetorpssjön, men när det började komma rapporter via sms om hagel så gav vi upp och åkte hem och fortsatte picknicken i mitt vardagsrum. Senare på eftermiddagen åkte jag och Mattias till garaget och målade lite och var sociala, och efter det åkte jag hem till Julia (och tvillingarna, men för att träffa Julia). Det var en riktigt trevlig kväll, vi spelade kort och snackade massa skit. Jag har äntligen hittat en likasinnad när det gäller typ Beatles, Alice i underlandet, Sagan om ringen, Supernatural och allt annat sånt som jag älskar! Japp, det är lika bra du vänjer dig Julia för nu blir du inte av med mig:)
Anyways, nu är jag hemma och det är dags att sova. Imorgon ska jag upp lite tidigare än vanligt och träffa dom två psykologerna som höll i gruppterapin. Någon form av uppföljningsmöte tror jag det är... Men nu har jag en dejt med Harry Potter och hans värld tills jag somnar. God natt allihop, kram på er!
Publicerad 2014-06-24 20:04:07 i Allmänt,
Godkväll! Och jag menar det verkligen, det är en otroligt god kväll. Och ja, jag önskar er också en sådan och det är en bra kväll att vara god på. Nu har vi klarat av hälsningsfrasen och artigheterna. Jag sitter ute på altanen hos Peter, Christian och Julia. Dom borde döpa sitt hem till något så man slipper säga alla namnen. Jag och Julia har i alla fall roat oss med att laga mat idag, porterstek, riktigt långkok. Det blev självklart himmelskt. Men nu får jag skynda mig in för nu börjar allsången! Just det, jag ska prova att lägga upp en bild men det kan hända att det blir helknas för bloggar över mobilen och den vill inte riktigt samarbeta. Ha det bra i alla fall! Kram på er
Publicerad 2014-06-24 01:22:18 i Allmänt,
Nu är det natt igen. Dagen har ändå varit rätt bra, skrev lite musik med Kalle och sen åkte jag till Christian och snackade lite skit. Nu är vi hos mig och kollar disney-filmer. Frozen för tillfället. Jag tycker faktiskt att den är rätt bra, lite töntig men ändå söt. Hmm... Rättare sagt jag kollar på Frozen, Christian sover. Men det är helt okej, klockan är ändå mycket. Gustav och Emmie sover också.
Men jag kanske också skulle ta och försöka sova lite. Fast jag vill visserligen kolla klart på filmen. Tricky buisness. Jag kan ju alltid kolla klart imorgon. Speaking of kolla på film, för er som inte sett filmen Silverlinings playbook, se den. Du gör mig galen heter den på svenska. Jag tycker den är jättefin, det är ganska mycket igenkänning. Så har du inte sett den, se den. Speciellt du borde se den.
Anyways, sov så gott nu. Dröm sött
Publicerad 2014-06-23 00:22:47 i Allmänt,
Jag är trött. Jag vill inte skriva deppiga inlägg, men jag vill inte heller ljuga. Jag mår inte så bra just nu. Dom första veckorna hemma från sjukhuset fungerade ändå ganska bra, men jag tror att jag la i en lite för hög växel på fobiträning för efter ett tag bröt jag ihop lite. Det är därför jag inte skrivit på några dagar. Jag försöker verkligen bli bättre, jag gör saker som jag tycker är roligt, jag försöker äta ordentligt, tar mina mediciner, träffar vänner, gymmar, fobitränar i en mer lagom mängd, men jag är trött. Nätterna är värst. Jag går och lägger mig, dagen har varit bra men så fort det blir tyst och mörkt och stilla så får jag lite panik. Så jag ser på en film, läser en bok, målar eller går upp igen och städar. Ibland går jag upp och ställer mig i duschen. Tar en lugnande tablett och en sömntablett. Jag har ingen vettig förklaring på varför jag är sån här. Jag vet inte varför jag drömmer om att bli upphängd på ett kors och sliten i bitar eller att vara fångad i en bur och tvingas se på när andra blir torterade. Jag vet inte varför jag är rädd för hissar, bilköer, stormarknader, restauranger, snö, nya platser, ensamhet, långa resor, åka buss, tåg, flyg, båt, gå längre promenader, biografer osv. Jag vet inte varför min hjärna är så övertygad om att allt i livet är farligt. Och jag vet inte varför jag känner mig så ledsen. Men jag vet att jag är trött för att det är jobbigt att vara rädd.
Så moder natur eller Gud eller heliga kraft, snälla ge mig energi till att orka vara modig. Gud hjälp mig hitta rätt väg igen. Jag vet inte vad jag ska göra längre.
Publicerad 2014-06-13 15:54:04 i Allmänt,
Hej på er.. Som ni säkert förstod av mitt deppiga inlägg klockan 2 på natten så mådde jag inte så bra inatt. Och min hjärna lät mig inte vakna lugn och glad. Men det visste jag ju, det funkar inte så. Idag är ingen bra dag, men på något sätt känner jag att det måste få vara okej. Jag kan inte alltid spela glad, det kommer komma bakslag och perioder när saker och ting känns svårare. Psykisk ohälsa är svårt, men man kämpar på för alternativet är att dö. Som jag skrev inatt, det finns ingen pausknapp. Och nej, det går inte att rycka upp sig. Visst, om man är lite småledsen någon dag så kanske det går, men när det handlar om depression, när det handlar om en ångestproblematik som man inte har kontroll över, då går det faktiskt inte att bara rycka upp sig eller försöka tänka positiva tankar.
Det jag däremot kan göra är att välja. Jag kan välja att ligga kvar i min säng hela dagarna och stänga ute världen, eller så kan jag välja att gå upp, klä på mig lite fina kläder, sminka mig och gå ut och göra saker, trots att ångesten finns där. Jag väljer livet, trots att det ibland mest handlar om att stå ut. Jag kan välja att göra det, trots att jag inte törs. Den förmågan kan den här sjukdomen aldrig ta ifrån mig. Så det så.
Publicerad 2014-06-13 01:55:01 i Allmänt,
Att vara en person med en svår ångestproblematik är jobbigt. Nej, det är skitjobbigt. Och vissa nätter, som den här, så tar det liksom över. Det gör så ont, det skär i bröstet och bränner i huden, något vill ut men allting stannar och världen snurrar och jag kan inte förklara det. Jag kan inte ta en värktablett, det funkar inte med djupa andetag, det finns ingen pausknapp. Inget sätt att fly från hur det känns, det tar över. Och jag är rädd. Jag är rädd för att det var såhär det kändes hela tiden innan jag hamnade på sjukhus. Jag vill aldrig mer må så dåligt, så jag blir rädd för att den här känslan inte kommer att gå över. Och somnar jag så kommer drömmarna och jag vaknar med panik och svetten blandas med tårar, så jag vågar inte riktigt somna trots att jag är så trött och vet att jag ska upp tidigt imorgon. Att vara en person med en svår ångestproblematik suger. Och man känner sig så ensam, man känner sig så fel. Det är något fel på mig. Varför gör min egen kropp, min egen hjärna såhär mot mig? Jag känner mig så ensam, så avskärmad och så fel. Och jag är rädd. Snälla låt mig bara få vara lugn, låt mig få somna nu och vakna utan ångest, utan rädsla och utan sorg. Låt mig kunna göra vad jag vill, låt mig leva, snälla min hjärna, min kropp, min själ sluta göra såhär nu. Låt mig bara leva. Snälla
Publicerad 2014-06-12 12:33:12 i Allmänt,
God lunchtid. Eller nåt. Nu har det visst varit lite väl tyst här i några dagar, jag ber om ursäkt för det! Jag sa ju att jag skulle skriva om flickan med kanel i kaffet, men ni får nog vänta lite till på det för jag har inte så mycket tid till bloggande just nu. Så vad har jag haft för mig... Jag har fobitränat en del, varit i stenungsund med min mor, klippt mig och färgat håret, skrivit låtar med Kalle, druckit vin och kollat disneyfilm med Christian, klätt ut Christian till tjej (igen), och träffat min underbara Nema. Nema var jag hos igår och där träffade jag en ovanligt trevlig kvinna som visade sig vara en granne till dom. Den här kvinnan hade massvis med olika saker i sitt hem som hon ville bli av med så vi gick över dit och plockade på oss det vi ville ha ungefär. Det var som julafton mitt i sommaren! Jag tror jag ska baka lite kakor och åka dit med som tack.
Just nu sitter jag och Christian och dricker kaffe, vi ska snart bege oss till Nema. But first, breakfast! Hoppas ni har det bra, jag ska blogga lite bättre snart. Jag inser att det här blogginlägget inte direkt är av bra kvalité. Men men, kram på er!
Publicerad 2014-06-06 20:09:29 i Allmänt,
Hej på er! Jag hoppas att allt är bra med er, här går det i alla fall framåt. Fobitränar så mycket jag orkar, det går kanske inte med stormsteg men alla små steg räknas väl dom med.. Igårkväll hade jag ett litet breakdown, men sånt får man nog också räkna med. Idag har jag i alla fall varit på gymmet men sen har jag mest myst hemma. Just nu väntar jag på världens segaste människa (Ola), vi ska kolla film. Tänkte tvinga honom att kolla skräckfilm med mig. Och ja, jag vet att jag kommer ångra mig sen när jag ska sova, men just nu känns det ändå som en bra idé.
Imorgon ska jag skriva om en till person som jag lärde känna på sjukhuset, men ni kommer bara få lära känna henne som Flickan med kanel i kaffet. Men det är inte förrän imorgon. Ha en fortsatt bra fredagkväll nu, kram på er!
Publicerad 2014-06-03 22:38:24 i Allmänt,
Godkväll! Jag bloggade faktiskt igår, men jag blev avbruten. Detta var vad jag skrev igår;
Hejsan hoppsan lillebror! Idag började jag dagen på ett så otroligt angenämnt sätt, nämligen med en liten gynundersökning. Alltså jag tror inte det finns något som är mer awkward än att sitta med benen upp när en främmande tant sitter med en stor lampa och tittar in i härligheten på en samtidigt som man ska försöka komma på några någorlunda normala samtalsämnen. Men allt var lugnt i alla fall och som dom säger varje gång "ja men här ser allt riktigt fint ut". Vad ska jag svara på det? Tack? Japp, pinsamt och jobbigt, men bra att göra lite då och då så man har koll.
Resten av dagen har jag spenderat med Kalle, vi hjälpte farsan att mura grunden till växthuset och så degade vi vid poolen och skrev musik. Typ.
Det var vad jag hann skriva igår. Idag har varit den mest fantastiska dagen på jättelänge, för igår natt så kom världens bästa och finaste Nema hem!! Äntligen! Som jag har väntat och längtat efter min fina pirat/skogsälva/musiker/megakloka supermänniska. Vi hade som ni förstår ungefär en miljard saker att prata om, och när vi hade kramp i käkarna efter allt prat så gick vi på en promenad i skogen. Det var så otroligt vackert så det vill jag självklart dela med mig av till er, men en mobilkamera kan liksom inte riktigt fånga hur det verkligen är. Fast det kan väl ingen kamera. Men ni får lita på mig, titta på bilderna och föreställ er att det är skarpare, mer levande, med fåglar som kvittrar och så luktar det skog. Mossa, regn, bark och blad.
Men nu mina vänner tar jag avsked av er alla, i alla fall för ikväll, för nu ska jag sova! Godnatt på er, kram!
Publicerad 2014-06-01 23:54:47 i Allmänt,
Hej på er. Nu tänkte jag att det är dags att skriva lite om tiden på sjukhuset. Men inte allt på en gång. Idag tänkte jag skriva om en kvinna som jag mötte där. Som ni säkert förstår så vill jag inte skriva några namn när det gäller personer därifrån, så hon får vara Barnet i en vuxen kropp. För det är så hon är. Hon är full av sprudlande energi men bara en liten stund, sen somnar hon. Hon är en fantastiskt förstående person med många roliga uttryck och spännande historier om sitt liv. Men det som självklart alltid kommer betyda mest för mig är hur hon fick mig att känna mig. Hon var där min första natt, vi delade rum. Jag var livrädd och hon var snäll och lugn. Hon var min trygghet den första tiden. Och hon fick mig att minnas att jag faktiskt betyder något, att jag är klok och värdefull. För det är jag evigt tacksam. Och det är allt jag tänker skriva om henne. Jag måste sätta en gräns någonstans, för om henne skulle man kunna skriva en hel bok.
Idag har jag i alla fall varit ganska duktig, började dagen på gymmet och sen spenderade jag hela eftermiddagen i garaget och hjälpte Barre att måla. Kvällen har jag spenderat här hemma, passat på att ha lite ensamtid. Och nu är det dags att sova, för jag vill att det ska bli imorgon. Imorgon är det måndagen den 2e juni och då kommer min underbara, älskade Nema äntligen hem från Irland!!! Jag längtar så jag dör! Så godnatt med er nu, kram!
Publicerad 2014-06-01 00:08:55 i Allmänt,
Godkväll! Nu bloggar jag från mobilen och eftersom att det fortfarande krånglar med bilder härifrån så får ni bara text idag!
Jag har i alla fall haft en otroligt bra dag, umgåtts med två nyfunna vänner, ätit god mat, sett på en bra film, fobitränat (åkte hela vägen till Torslanda, det ni) och kvällen har faktiskt spenderats i Evolution Garage. Det var jätteroligt att träffa dom igen och dom verkade glada att se mig med. Och vad stort och fint dom har fått det, ny lokal och grejer! Mycket imponerande. Och till Sandra W om du läser det här, du måste följa med dit. Du skulle trivas som fisken i vattnet.
Nu skriver jag inte mer idag, imorgon tänkte jag skriva mer om tiden på sjukhuset. Jag tror att jag behöver det. Jag behöver få ner det och kunna se själv hur mycket bättre allt har blivit. Men nu ska jag sova, godnatt med er! Ha en bra dag imorgon, kram!
Publicerad 2014-05-31 00:33:51 i Allmänt,
Godkväll! Så igår var jag alltså och käkade med Sandra och Ola på Spice Kitchen (tror jag det heter) i Kungälv. Det var riktigt mysigt, det har blivit så fint där nu. God mat, trevlig personal och härlig stämning. Lätt värt ett besök för er som gillar sånt. And let's be honest, vem gör inte det? Hämtade en god vän senare på kvällen och han är fortfarande kvar här.
Idag har jag gjort massa roliga saker. Var först hos min psykolog visserligen och det är ju alltid ganska tungt, men sen kom Kalle över med thaimat och musikidéer och det var riktigt roligt! Han stannade ett par timmar och det blev en del musikpratande men också lite annat allmänt skitsnack. Kvällen har spenderats i goda vänner sällskap på altanen med tända ljus, amerikanska pannkakor och kladdkaka. Kan ni gissa vem som stod för pannkakorna? That's right, Sofie. Men nu är jag så enormt trött så nu blir det inte mycket mer bloggande idag. Jo förresten, jag hade ett litet moment förut när jag stod på altanen och bara tittade på hur fint allt är när det är grönt. Håller ni inte med?
Men det var allt för idag. Good night, sleep tight. Don't let the bed bugs bite.
Publicerad 2014-05-29 16:18:51 i Allmänt,
God eftermiddag alla fina och ofina! Jag hoppas att allt är bra med er på denna soliga dag. Med mig är det i alla fall rätt bra, det gick bra hos psykologen igår, jag fick träffa underbara Sandra och kvällen spenderade jag med mina goa vänner Ola och Christian. Med dom behöver man verkligen inte vara fin i kanten, vilket jag tycker är väldigt skönt eftersom att fin i kanten inte direkt är min cup of tea. Vi hade en väldigt rolig kväll, drack öl och snackade skit och sen som vanligt somnade jag när vi drog igång en film. Men jag hann i alla fall se dom första 5 sekunderna. Imponerande va? Idag blev det frukost/lunch på McDonalds och sen degade vi en stund hemma hos Christian, han har två otroligt söta kattungar så jag spenderade en del tid på golvet.
Men nu har jag inte tid att sitta här och skriva, ska hinna duscha innan jag ska hämta upp Sandra så ska vi och Ola ut och äta. Det ska bli mysigt! Ha en fortsatt bra dag, kram på er!
Publicerad 2014-05-28 10:52:03 i Allmänt,
Godmorgon allihop! Visst är det en fin dag idag? Jag sitter och äter bröd som jag bakade igår. Mycket gott, äkta lovis-bröd. Igår var jag inte riktigt lika duktig när det gäller fobiträning som jag var i måndags, men jag känner att det får vara okej. Idag är en ny dag. Och jag fick ändå gjort en del igår, jag bakade ju bröd till exempel. Sen gjorde jag rent fläkten i köket i stora huset, den såg lite för läbbig ut. Och så började jag rensa i mitt eget kök. Gick igenom lådor och skåp och slängde massa gammal skit. Det är underligt ändå hur mycket onödigt man samlar på sig, som gamla kvitton och trasiga leksaker.
Idag ska jag på mitt första möte med min andra psykolog. Japp, jag har för tillfället två. En som inriktar sig på fobiträning och en som ska hjälpa mig med depressionen. Jag är lite nervös men det ska nog gå bra. Jag känner mig ändå ganska förberedd, jag vet vad jag vill prata om och vad jag vill få ut av det. Och nu sitter jag och stirrar på ordet "förberedd" och funderar på om det verkligen stavas med två D. Det borde ju stavas så, men å andra sidan så finns det ju alltid undantag... Nevermind, jag tror ni förstår ändå. Jag bestämmer att det stavas så.
Nej, nu ska jag dricka upp mitt kaffe och gå och ställa mig i duschen och filosofera. Och duscha såklart, hade inte bara tänkt stå där som ett fån. Ha en bra dag nu, kram på er!
Publicerad 2014-05-27 11:00:08 i Allmänt,
Det blev en ganska bra måndag ändå måste jag säga. Jag och Oskar åt lunch hemma och sen åkte vi ut till Rörtången och gick en promenad på klipporna. Mycket bra fobi-träning, lagom långt bort och så mycket fint att se på som jag kunde bli distraherad av och som till och med gjorde att jag kunde känna mig lite avslappnad. Det var skönt att få umgås lite med min bror också, det kändes lite som när vi var små och gick på upptäcksfärd när vi var utomlands. Även om samtalsämnena kanske har ändrats något.
Lite senare på eftermiddagen hämtade jag en helt underbar nyfunnen vän som heter Sandra. Hon ska på bröllop på lördag och behövde ha tag i en klänning, och tro det eller ej men klänningar har jag ganska gott om. Så efter lite provande och tittande så hittade hon en klänning som hon var så himla fin i, så den fick hon låna. Efter klänningutprovningen så tog vi med oss Emmie och åkte ner till Ingetorpssjön. Vi köpte fika på vägen dit och satte oss på en klippa och hade lite picknick. Det var fantastiskt mysigt. Också bra fobiträning. När jag kom hem igen så var jag så trött i huvudet så jag la mig och kollade på en film.
Ja det var en bra måndag, jag kände mig nästan "normal". Idag vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på, någon form av fobiträning får det bli i alla fall men mer än så vet jag inte. Jag kanske ska baka något, det var ändå längesen. Lovis-bröd tror jag det får bli, det är så himla gott och roligt att baka. Japp, så får det bli. Ha en bra dag nu allihop och var så bra ni kan! Kram
Publicerad 2014-05-26 11:16:27 i Allmänt,
Nu är det måndag. Helgen har varit väldigt bra, igår var jag ute på Stenlia och red på en supercharmig häst som heter Simon. Han var så duktig, jag körde lite horsemanship med honom och kände mig som en äkta hästtönt när vi skapat det där speciella bandet mellan människa och häst. Jag satt på marken framför honom och han hade mulen mot min panna. Det är faktiskt något speciellt med det, hur töntigt det än låter. Men det känns som att man vet vad hästen tänker och hästen vet precis vad man känner. Det kändes som att han kände min, i brist på bättre ord, sorg.
På eftermiddagen hämtade jag en vän som spenderade kvällen och natten här, jag har precis kört hem honom igen. Så nu är det måndag. Jag sitter i mitt kök och dricker kaffe och funderar på vad jag ska göra nu. På sjukhuset har man en rutin. Det är frukost klockan 8, lunch halv 1, middag klockan 5 och kvällsfika halv 8. Mellan dom tiderna försöker man göra lagom mycket och där är det okej att gå och lägga sig en stund om saker och ting blir för mycket. Här hemma känns det som att jag måste hålla igång hela tiden så jag inte tänker för mycket. Jag måste göra något, fobiträna eller städa eller rida eller något annat som är viktigt. Jag är friskare nu, jag borde orka mer nu. Klara av mer. Jag tror att jag ska sätta mig och gå igenom lite papper som jag fått av min psykolog och av ergt-gruppen. Göra upp ett schema för veckan, skriva upp lite mål och planera in vila, för då kanske det känns mer okej. Om det är planerad vila. Så får det bli.
Publicerad 2014-05-24 20:16:13 i Allmänt,
Godkväll allihop! Nu har jag äntligen fått lite ordning på mitt internett så nu får ni förbereda er på ett lite längre inlägg, men jag ska försöka göra det relativt kortfattat ändå så ni inte tröttnar. Jag kan själv vara ganska dålig på att läsa bloggar med långa romaner om vad som hänt under dagen.
Så, nu är jag i alla fall utskriven från sjukhuset och det går ändå ganska bra. Igår kände jag mig ganska sorgsen, men det är kanske inte så konstigt. Jag hade ju vant mig vid det livet och trivdes väldigt bra med alla människor där, både patienter och personal. Jag saknar dom riktigt mycket, men det är ändå lite skönt att vara hemma. Så min första kväll hemma spenderade jag med Matilda. Vi åkte ut till Ingetorpssjön och jag badade. Kan ni tänka er? Eller badade och badade.. Jag doppade mig. Men det var skönt och otroligt vackert. Igår fyllde som sagt pappa år så jag och mamma började dagen i Kungälv för att köpa presenter, sen åt vi lunch hemma och på kvällen åt vi tårta och sånt gott. Ola och Alex kom också förbi, vi låg och degade i min soffa hela kvällen.
Idag har jag fobitränat som fan. Det är ju kungälvscruising idag, vilket såklart höjer min ångestnivå ganska rejält eftersom att en av mina värsta fobier är för just bilköer. Så imorse åkte jag ner till Kungälv och hämtade en väldigt kär vän som jag sedan umgicks med större delen av dagen. Han märkte redan när han satte sig i bilen att jag var lite extra panikig men han hanterade det så underbart, pratade lugnt och lät mig ta den tid jag behövde för att lugna ner mig. Sen hade vi bara en allmänt mysig dag. Nu på kvällen åkte jag, mamma och pappa ner till Kungälv för att jag skulle få kolla lite på köerna och utmana mig själv lite. Så vi ställde bilen vid maxi och promenerade runt och tittade på bilar, sen åt vi middag på en mysig liten uteservering. Det var ju ganska mycket folk och bilar i hela Kungälv, men jag höll mig ändå rätt lugn och det kändes riktigt bra. Det känns som att kanske, bara kanske så kan det här bli bra så småningom. Innan vi åkte hem så gick vi förbi Hemmakväll och hyrde lite filmer så nu ska vi ha en lugn lördagkväll med filmmys. Det tycker jag känns alldeles lagom, min hjärna är helt mosig.
Jag hoppas att ni mår bra och har haft en minst lika bra lördag som jag har! Kram på er!
Publicerad 2014-05-24 00:56:59 i Allmänt,
Hej på er! Mitt internet har lite feber idag vilket är synd, hade tänkt blogga från datorn, lägga upp lite bilder och skriva om min första dag hemma och så. Nu blir det bara en kortare rapport. Idag har vi firat farsans födelsedag, farmor och Björn var här och Johan kom förbi. Det har i det stora hela varit en helt okej dag, men nu ligger jag här i min säng och känner mig tom och uppgiven. Inte gråta, inte gråta, inte gråta. Buhu vad emo jag känner mig. Men depression är fan jobbigt alltså.
Jag hoppas att min internet fungerar bättre imorgon. Ha en bra natt nu! Kram på er
Publicerad 2014-05-22 12:24:59 i Allmänt,
God förmiddag! Jag ligger i min säng på sjukhuset och väntar på att klockan ska slå lunch, vilket är om 10 minuter. Idag är en stor dag, dags för utskrivning. Jag känner mig faktiskt redo. Det är väldigt blandade känslor, lite läskigt, ganska tråkigt att lämna alla här, rätt så spännande och roligt och sen totalt skrämmande och överväldigande. Men jag tror jag är redo. Det känns som att det är dags. Jag ska definitivt fira med en öl eller två! Vid poolen.. Mhm, that's what I'm talking about!
Ha en superdag allihop, hör av er om ni också känner för en öl till kvällen! Kram
Publicerad 2014-05-21 08:23:34 i Allmänt,
Godmorgon allihop, klockan är 8 och solen skiner! Jag ligger i min säng på sjukhuset och funderar över om det är varmt ute eller om det bara ser varmt ut. Jag tror det är rätt varmt, det har det ändå varit dom senaste dagarna. Så till nästa fråga. Är det tillräckligt varmt för klänning? Jag kan inte direkt påstå att jag är en van klänningbärare, men det är något jag skulle vilja ändra på. Enkla sommarklänningar vill jag gå runt i hela sommaren, så varför inte börja idag? Men det är ingenting jag behöver bekymra mig om just nu, hade inte tänkt gå upp riktigt än och jag måste duscha innan jag går någonstans ändå.
Angående gårdagens blogginlägg så var det skönt att få skriva av sig lite, och tack till alla er som hört av er med stöttande sms och liknande! Det betyder mycket. Men nu är det nog dags att jaga tag i en duschslang så jag får duscha. Det är en spännande detalj härifrån, man måste be om en duschslang så personalen har koll så man inte hänger sig.
Jag hoppas ni får en bra, solig försommardag allihop, kram på er!
Publicerad 2014-05-20 15:33:16 i Allmänt,
Hej på er!
Jag vill börja blogga igen, det börjar kännas i mitt bloggarsinne.. Men saken är som sådan att jag har spenderat fyra månader på sjukhus, närmare bestämt på en allmänpsykiatrisk avdelning. Som jag skrivit om här förut så har jag något som kallas för agorafobi. Förra året var ett väldigt jobbigt år då det hände mycket, jag och Mattias flyttade isär, jag fick sparken, folk flyttade till andra delar av världen, det blev massa bråk hit och dit och så vidare, så till slut blev allt för mycket för mig och jag började utveckla fler och fler fobier. Jag tror sista droppen var när jag inte vågade vara ensam hemma längre. Barnvakt och 21 år. Inte okej, man känner sig stympad på något vis. All ens självständighet har tagits ifrån en och det blir väldigt svårt att se någon som helst mening med livet. Jag blev rädd för snön för den gjorde att jag kände mig instängd. Jag vågade inte somna för tänk om det snöade under natten och vi blev insnöade? Tänk om något hände som jag inte kunde hantera? Tänk om jag dör? Jag var jätterädd för att dö men jag ville inte leva mer. Inte om det skulle vara så, inte om jag skulle vara rädd hela tiden. Jag ville inget hellre än att bara somna och inte vakna mer. Så till slut stod jag inte ut längre och då blev jag inlagd på psyket. Det har varit väldigt lärorika, jobbiga, trevliga, underliga fyra månader, som jag nog kommer skriva mer om så småningom. Jag tycker att jag mår något bättre nu, jag sätter ett annat värde på mig själv och det känns inte riktigt lika hopplöst nu.
Om två dagar ska jag skrivas ut. Det är lite läskigt, men det är dags. Så jag ber om ursäkt för min frånvaro både här på bloggen och som vän till er som ser mig så. Jag vill gärna försöka leva igen, blogga, umgås med vänner, kanske börja plugga så småningom, åka på äventyr, rida, laga mat. Så till er som kan förlåta min frånvaro, jag ber er att försöka hjälpa mig hitta fotfästet igen. Ett sms, ett telefonsamtal, en fika på stan, vad som helst.
Och med det sagt så ska jag nu sluta låta så deprimerad och tråkig, jag hoppas att ni mår så bra ni kan allihop, att ni äter god mat, har mycket sex och trivs på jobbet/plugget.
Kram på er!
