Semester och framsteg!
Hej allihop! Long time.. Again. Aja, så min blogg har haft lite semester, etc etc. Men jag måste få berätta om hur otroligt bra jag är. Jag vet att jag är velig och flänger runt och verkar oseriös men det jag tycker att det får vara okej just nu. Jag har jobbat stenhårt hela sommaren för att kunna hantera min ångest, jag har fobitränat, försökt ha rutiner på mat och sömn (tro det eller ej men sånt är viktigt), dragit ner på alkoholintaget rejält och bara försökt sköta mig i allmänhet. Så ja, just nu får jag vara lite velig. Och den här helgen har jag tagit ett rejält framsteg! Mina föräldrar har varit i Kalmar hela helgen så jag har haft gården för mig själv och det har gått så bra! Jag dog inte, jag fick inte ens panik över det. Mycket av det var tack vare mina underbara vänner Peter och Julia, som jag har umgåtts med större delen av helgen. Jag vet att det låter konstigt, 22 år och rädd för att vara ensam hemma men det är så det har varit det senaste året. Så fort jag varit ensam så har det känts som att jag inte riktigt kan andas och så har tankarna börjat snurra osv. Så att jag klarade av att ta hand om gården, vara ensam några timmar här och där och bara stå på mina egna ben var ett riktigt enormt framsteg. Det är vid sådana här tillfällen som det känns värt det. Jag börjar närma mig ett relativt normalt liv.