Dagen efter
Hej på er.. Som ni säkert förstod av mitt deppiga inlägg klockan 2 på natten så mådde jag inte så bra inatt. Och min hjärna lät mig inte vakna lugn och glad. Men det visste jag ju, det funkar inte så. Idag är ingen bra dag, men på något sätt känner jag att det måste få vara okej. Jag kan inte alltid spela glad, det kommer komma bakslag och perioder när saker och ting känns svårare. Psykisk ohälsa är svårt, men man kämpar på för alternativet är att dö. Som jag skrev inatt, det finns ingen pausknapp. Och nej, det går inte att rycka upp sig. Visst, om man är lite småledsen någon dag så kanske det går, men när det handlar om depression, när det handlar om en ångestproblematik som man inte har kontroll över, då går det faktiskt inte att bara rycka upp sig eller försöka tänka positiva tankar.
Det jag däremot kan göra är att välja. Jag kan välja att ligga kvar i min säng hela dagarna och stänga ute världen, eller så kan jag välja att gå upp, klä på mig lite fina kläder, sminka mig och gå ut och göra saker, trots att ångesten finns där. Jag väljer livet, trots att det ibland mest handlar om att stå ut. Jag kan välja att göra det, trots att jag inte törs. Den förmågan kan den här sjukdomen aldrig ta ifrån mig. Så det så.