Back in black!
Okej så som ni vet så har det varit ganska kasst ett tag. Riktigt kasst, jag skulle nog gå så långt som att säga det värsta året jag kan minnas. Ingen motivation, inget hopp och ingen livsglädje. Och till alla er som fått stå ut med mig och mitt mörka emosinne, tack och förlåt. Jag vill gärna skriva ett långt inlägg om hur mycket jag uppskattar att ni finns. Mamma, pappa, Oskar, Matilda, Ola, Alex, Tobbe, Sofie, P2, Nina, Nema, Mattias och alla andra som suttit med mig långt in på kvällarna, skrivit stöttande sms och bara kramat mig när jag verkligen behövt en kram. Jag vill skriva att jag älskar er och jag vill verkligen spinna loss med fjäskerier och sånt, men jag ska inte gå all in cheesy. Så det enda jag tänker skriva är att jag vet inte hur dom som inte har människor som ni i sitt liv ens överlever.
Jag tänkte också skriva att det började släppa idag. Äntligen! Lite hopp, det här kommer att bli bra! Det kommer att ordna sig och jag kommer att kunna leva mitt liv precis som jag vill. Så jag ska färga tillbaka mitt hår till svart för det är så jag vill ha det. Jag ska börja göra saker själv så jag kan leva självständigt och inte vara så beroende av andra. Jag och Alexandra ska börja träna på att åka buss och så småningom ska jag gå till krig mot bilköerna. Så åt helvete med agorafobi och åt helvete med depression och hopplöshet! Åt helvete med allt som är dåligt.
Puss och kram på er allihop!
