I väntan på stormen
Jag finner det näst intill omöjligt att slappna av idag. Det har varit en lång natt med dom mest fantastiska feberdrömmarna jag någonsin haft. Långa, extremt verklighetstrogna och lagom läskiga, allting i ett alldeles speciellt ljus, sådana drömmar som man inte vill vakna ifrån. Men vakna måste man ju göra till slut ändå, det spelar ingen roll hur gärna man vill stanna där i den värld man skapat i sitt undermedvetna. Men åh vad jag ville stanna, bara en liten stund till. Ge mig lite mer av den tiden! Men nu är jag vaken. Det regnar, jag har feber som bränner i huden och snart ska det bli storm.
Jag börjar få lite panik över att vara arbetslös. Det är inte lätt att få jobb för tillfället och det blir inte direkt lättare av att ha agorafobi. Allting blir begränsat, det måste vara ett jobb i kungälvsområdet och det måste vara något som fungerar trots mina små begränsningar. Herregud vad ska jag ta mig till... Men jag försöker hålla mig lugn och tänka att det ordnar sig så småningom. Jag kan ju inte vara arbetslös för alltid. Jag vill inte vara med längre, jag tror jag går och lägger mig igen.
