Inte här
Något som jag tycker är väldigt jobbigt är att alla vanliga och normala känslor och tankar måste existera parallellt med alla agorafobikänslor och tankar. Till exempel den där känslan av att man är lite färdig med det här stället, nu är det dags att komma härifrån och göra något annat. Flytta till en annan stad och plugga eller liknande. Eller bara det extrema suget efter att resa som infinner sig och inte direkt lindras av att alla andra är ute och reser och lägger upp bilder överallt om hur bra dom har det. Men jag vågar inte sånt för jag är ju tydligen dum i huvudet. Fan!! Livet är inget skådespel och ändå sitter jag bara och tittar på det. Hur ska jag nånsin kunna våga vara den jag vill vara? Jag hatar det här.