Modig
När vi pratar om modiga människor så menar vi oftast dom som gör riktigt extrema saker. Dom som klättrar i lite för höga berg eller hoppar fallskärm eller simmar med hajar. Men är man verkligen modig då? Är man inte modigare när man gör något som man är rädd för? Det klart att är du rädd för hajar och ändå simmar med dom, då kan du nog klassas som förbannat modig, men om man inte är ett dugg rädd, då tycker jag inte att man är särskilt modig heller. Mattias syster Alexandra, hon är modig. Hon är, i brist på bättre ord, ovanligt vardagsmodig. Med det menar jag att hon inte kanske gör särskilt extrema saker, men det dyker ibland upp situationer i vardagen som är läskiga och som hon tycker är läskiga men hon gör det ändå, utan att tveka. Ett exempel på det kommer från så sent som idag. Hon kom hit för att rida på våra hästar nu på kvällen och det var längesen hon satt på hästryggen. Det hade hunnit bli mörkt när hon kom hit så vi såg inte älgarna som stod på ängen bredvid paddocken. Pappa såg dom när han var ute och gick med hundarna så han stack in huvudet i stallet och sa till oss att där stod två älgar vid äppelträdet. Jag är såpass van vid dom nu så jag tycker inte att det är särskilt läskigt även om jag självklart inte vill komma för nära, men Alexandra är inte alls van vid älgar i trädgården på samma sätt så för henne var det läskigare. Och speciellt om man ska sitta på hästryggen för man vet ju faktiskt aldrig hur en häst reagerar. Men hon gick ändå raka vägen ut i paddocken, satt upp på hästen och red ett pass. Det tyckte jag var sjukt imponerande. Det har varit några andra liknande situationer då man ser att hon tycker att något är lite skrämmande men jag tror aldrig jag har hört henne säga att hon inte vågar. Jag tycker att fler personer, och definitivt jag själv, borde vara mer som Alexandra och bara göra det, även om man inte törs.
