För kärleken
Det känns som att dom flesta idag har fått uppfattningen om att så länge man älskar varandra så löser det sig. Jag vet inte ens hälften av allt som finns att veta om kärlek, men det finns några saker som jag i alla fall tror mig ha koll på. För det första så tror jag inte att man kan luta sig på "så länge vi älskar varandra så löser det sig". Jag tror att tålamod och kommunikation är jätteviktigt för ett välfungerande förhållande. Jag tror även att det är viktigt att man kan se sina egna brister och inte lägger över allt på sin partner. Förstår ni vad jag menar nu? Många som jag har pratat med verkar fokusera så himla mycket på "han gör alltid si" eller "hon gör alltid så", men man hör aldrig någonsin "visserligen så sa jag faktiskt en del elaka saker jag med". Självklart så ska ju detta inte gå till överdrift åt något håll, men jag menar bara att man kanske inte alltid måste ha taggarna utåt.
Jag tror också att det är lätt att bli förvirrad för att man tror att saker och ting måste vara på ett visst sätt. Ett perfekt förhållande, man smsar gulliga små sms till varandra en gång i timmen, man reser till någon sydlig del av Europa en gång om året och äter alltid middag tillsammans. Om jag och Mattias skulle smsa med varandra hela dagarna så skulle vi väl inte ha något att prata om på kvällarna? Nej, det är nog bättre att hitta ett sätt som fungerar för er istället för att försöka följa en mall som kanske fungerar för andra.
Och slutligen, var inte rädd när känslor svalnar. För det gör dom, och sen kommer dom tillbaka med dubbel kraft. Och det är okej.
Och till min älskade Mattias, när vi ändå är inne på kärlek. Jag kan inte på något sätt föreställa mig att behöva komma hem på kvällarna, utan att få berätta om min dag för dig. Du gör mig lugn och du förstår mig, jag älskar dig.
