Kvällsfunderingar om smörgåspålägg
I flera års tid har det varit kaviar. Varje gång jag äter en macka så är det kaviar på. Det är väl underligt ändå, för bara kaviar smakar ju fruktansvärt... Men kaviar på macka är helt okej. På sista tiden har jag börjat fundera på om det kanske bara är av ren vana ändå. Att det kanske inte är särskilt gott egentligen. För jag tar bara väldigt lite kaviar och funderar aldrig särskilt mycket över det. Och varför skulle jag det, det är ju ett fungerande pålägg. Och nu dom senaste veckorna eller månaderna så har jag förälskat mig i ett annat pålägg. Jag pratar förstås om nutella. Nutella på mackan och ett glas mjölk, mmmhhmm! Alltså damn! Bara lukten får en ju att känna sig helt varm inombords. Men ändå sitter jag där med min kaviar på mackan. Det är väl märkligt ändå. Vilket vanedjur man är.