Nov. 23, 2013
Hej på er. Jag har inte orkat blogga dom senaste dagarna. I lördags var evolution garages episka maskerad som vi har taggat för ett rätt bra tag, men så när jag stod där och gjorde mig iordning på eftermiddagen så svek modet mig totalt och jag vågade inte åka. Jag vet inte riktigt varför det kändes så läskigt. Tror det var för att vi skulle vara så många i bilen på vägen dit, det låg rätt långt bort och jag har aldrig varit där innan. Så det var bara att smsa och säga att jag inte kommer. Det gjorde mig så jävla ledsen. Jag vet att det bara var en fånig maskerad, det kommer fler fester och så vidare, men det handlar inte om det. Det handlar om att jag missar livet på grund av rädslor för påhittade faror. Jag vill inte ha det såhär längre.
Jag skulle varit pirat. Jag hade köpt världens snyggaste piratklänning, Magnus och Maggan hjälpte mig fixa en pistol och ett svärd. Jag skulle dricka alldeles för mycket morgan och prata piratspråk hela kvällen, jag hade till och med övat och kollat upp vanliga fraser osv. Nu hänger klänningen i garderoben och mest påminner mig om att min hjärna är värdelös som begränsar mig. Det är störande och det gör ont.
Men nästa gång går det säkert bättre. Den tanken kan ju faktiskt just nu bara ta sig i röven, för det här är ju inte första gången det skiter sig med något jag sett fram emot. Nästa gång går det säkert bättre. Dra åt helvete med nästa gång, jag vill att det ska gå bra nu och alla gånger! Och dom gångerna det inte gör det så ska det vara pga normala saker, plötslig magsjuka, försenade bussar eller snöstorm, inte "tänk om jag får panik pga...". Så nej. Nästa gång tröstar inte.
Stort tack till Pernilla, min prinsessa, för att du varit hos mig några dagar den här veckan och sett till så jag gjort saker. Tack för att du lyssnade på mitt gnäll. Men nu har jag gnällt och gråtit färdigt. Nu ska jag rycka upp mig. Godnatt allihop, ledsen för emo-inlägget.
